Finaste Faster A

Idag så var det en sorglig dag. Idag så samlades vi, vänner och familj i en vacker kyrka för att säga hej då till finaste Faster A.
Jag kan fortfarande inte förstå, att hon är borta. Hon har alltid funnits, enda sen jag var liten! Tollarp för mig är lika med Paul och Anita. Där har jag varit på julaftnar, nyår och födelsedagar, grillat på sommaren, och nu när jag själv har barn, så har vi varit där och hälsat på.
Jag har så många minnen av henne, hon var inte så gammal. Det känns så snopet, för jag var inte färdig, jag hade fler planer, på fler mysiga sommardagar på deras bakgård, med Saga och Zara.
Man kunde alltid vara dig själv med henne. Dom har väldigt ett väldigt fint hem, men om man råkade spilla ut dricka på golvet, stöka till, eller ställa till, så var det alltid okej.
"Äsch, det torkar vi upp" "Det är roligast när det blir stökigt" "Man ska få busa när man är barn"
Sån var hon. Hon hade alltid nära till skratt, och hon dömde inte. Hon var lätt att prata med, som en jämnårig kompis. Och hon älskade barn. Det tyckte jag var så mysigt, att hon var så glad för mina flickor.
Både Saga och Zara fick en hembakad egen designad tårta när dom kom till jorden. Hon var fantastisk på att bara "slänga ihop" fina bakverk, och GOD mat.
"Jag är hemma alla tisdagar och torsdagar, kom när ni vill!" Alltid var man välkommen.
Det var kul när hon berättade historier om när hon och far var små. Lillebror, som hon alltid kallade honom, då blev jag så varm i hjärtat.

Och nu är hon borta.

En fru, en mamma, en mormor, en syster, en faster, en kollega, en vän...
Det var en fin begravning, fint att se så många som brydde sig om henne. Både Saga och Zara var med, och dom var så duktiga. Saga kände nog att alla var ledsna, så hon satt stilla i mitt knä. Och Zara satt hos sin pappa. Efter att prästen pratat en stund så säger Saga till mig.
"Mamma, vem är Gud?" Älskade unge, visst lyssnade hon.
Min mamma sjöng en sång i början. Jag beundrar henne, att hon klarade av det. Men jag tror att hon tänkte att hon gjorde det för Anitas skull, så fick hon sätta dom känslorna åt sidan för ett tag.

Det finns så mycket att säga.. Jag är bara så ledsen. Andra begravningen på 3 månader. När människor man älskar rycks ifrån en alldeles för tidigt så får man en annan syn på livet. Man måste ta till vara på det, för vi är dödliga, allihopa. Livet är så kort.

Hoppas att du har det bra där du är älskade faster. Och som prästen läste så fint :
"Gråt inte vid min grav, jag finns inte där.
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Och när Du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör. Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död. Jag har bara gett mig av."