När väl man får tid i livet till att träna, då vill man verkligen får ut det mesta av träningen/löpningen.
Så nu är jag bara så jäkla frustrerad. Styrketräningen går bra, det känns riktigt bra. Även om latmasken ibland förstör för mig så försöker jag kötta så mycket jag kan, för jag tycker att det är roligt, och jag mår bra av det.
Men löpningen har jag helt tappat. Och det känns förjävligt. Och jag är inte ens säker på att det är konditionen det är fel på. Det sitter i skallen.
Som maler "du orkar inte mer" "du springer för sällan" "du kommer aldrig bli bättre" "du borde vara snabbare". Mitt förra löp pass var katastrof, och idag orkade jag inte ens springa så långt som jag tänkt. Men när jag väl stannade så var min puls pinsamt låg..
Jag tävlar inte mot någon! Det är inte det som gör mig frustrerad. Men när jag inte gör framsteg så blir jag irriterad på mig själv att jag inte rycker upp mig. Att jag gnäller för mig själv om hur tråkigt det är att jag inte är bättre. Jag brukar vara mer lättsam!
Gaaaah! Såhär känner jag iaf just nu.
Och jag vet inte varför jag fick för mig att skriva i bloggen som jag inte skrivit i på evigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar