Löpning

Det går bara så jäkla bra just nu. Med löpningen alltså, mina resultat är bättre än vad dom någonsin varit, jag känner mig stark och uthållig. När man väl blivit biten på det här med löpning så kan det skänka en sån otrolig inre glädje för egna uppnådda mål. Välbefinnande, att vara jäkligt nöjd med sig skälv. Ngt som vi nuförtiden är ganska dåliga på! För ibland känns det som att man nästan måste be om ursäkt för att säga att man är bra på ngt, men nej, jag ska bli bättre på det. Jag är faktiskt riktigt duktig på att bita ihop, hålla ut och kämpa till sista svettdroppen, och INTE, ge upp. "High five Lelle"!!:)

Jag har också upptäckt att ju äldre man blir, desto lättare har man för att stå upp för sig själv. En dos man verkligen skulle behövt mer av i tonåren, när det var så viktigt vad alla andra tyckte. Jag lär mig mycket i livet, som formar och utvecklar mig, det är både spännande och läskigt ibland. Jag vet, att jag kommer vilja guida och lära mina tjejer så mycket när dom växer upp, men jag vet oxå, att dom kanske inte kommer lyssna allt för mycket på mig. Haha, nej, men dom kommer oxå att behöva hitta sina egna vägar, göra sina misstag och (förhoppningsvis) lära sig utav dom. Ödets ironi att man inser hur lätt allt kunde ha varit, om jag vetat allt jag vet nu. Men allt hör livet till och vi har väl en plan som är gjord för oss alla❤

Oj vad djupt detta blev? Ifrån löpning till livet och utveckling..? Ja, för att länka samma dom två så får man faktiskt en bra stund för sig själv att tänka, när man springer. Fundera och föra lite inre dialog med sig själv, och det känns alltid nyttigt! Frigöra lite endorfiner på det, och så känns alltid mina samtal med mig själv väldigt givande;)

Nej, nu ska jag stänga fönstret i sovrummet för det var ju jäklar vad det blåser ute! Persiennerna fladdrar här! Det räcker med oljud att Zara snarkar för fulla muggar här inne;)

Natti natti❤