Tid och tålamod

Först tänkte jag skriva ett inlägg om hur en ledig dag för en småbarnsförälder kan se ut. Men när jag sen påbörjade det så insåg jag att det är mer en sån muntlig grej, som man snackar om. Det låter ganska hårt och konstigt på print. 

Jag har iaf varit ledig idag. Och tjejerna låter mig verkligen få ta i med allt jag har. Allt tålamod jag både har, och inte har.

Dagar hemma såhär kan pendla ifrån skratt och "mamma jag älskar dig" till tårar, ilska och "dumma dig" in the blink of an eye. 

Även om du försöker göra allt för dom, så spelar det liksom inte alltid någon roll. Speciellt när dom inte själva vet vad dom vill.

Så man gör sitt bästa, för att hålla sig lugn. 

Trots att Zara precis lärt sig klättra upp i soffan och jag är LIVRÄDD att hon ska ramla ner precis hela tiden. Speciellt eftersom Saga tycker det är extra kul att springa och jaga henne i den. 

Det blev en sväng till gymmet för första gången på länge för min del idag. Och det var skönt. Att få rensa skallen lite efter "mamma jag vill ha" "mamma jag vill inte" "nu" "kom" "hjälp mig" "bär mig" "jag är hungrig" "jag vill inte ha".

Så, att bara springa, pressa, kan vara väldigt avslappnande. På samma gång som det är uttömmande. Ut med dålig energi, in med ny, bra. 

När jag kom hem så välkomnades jag med "heeeeej mamma" Zara ropade på mig uppifrån "mamma"!

Kramar å pussar. Alec lekte med dom uppe på deras rum❤️

Även om det inte alltid är en dans på rosor. Så är det våra rosor, våra vildskötta, galna, kärleksfulla små rosor. Som ger oss oändligt med lycka, huvudbry, (huvudvärk;), skratt och mening.

Ja just det, där emellan så skulle vi ju ha tid för varandra med. Att bry oss om varandra som par, att lyssna på, finnas där, att...oj, där somnade jag nog visst i soffan. 

Alec, jag älskar dig ❤️