ZARA

Det var på Lördagen den 21/7, gravid vecka 40 +5 dagar. Vi vaknade som vanligt, jag fick sovmorgon och Alec gick upp med kidzen. Sen när jag kom upp så satt vi ute och snackade med grannarna, vi pratade om att det inte verkade som att dt skulle komma någon bebbi alls! Haha..
När dt var dags för Saga att sova middag så passade Alec och killarna på att åka iväg och bada. Jag lade mig hos Saga, men kunde inte sova. Jag tyckte ändå att jag kände något litet som drog och spände i min mage. Messade lite med Carro, och hon "varnade" för att barn nr 2 kunde gå fort. Men men.. Efter en timme tyckte jag redan att dt började kännas mer, nu var klockan typ 13-14 ngt, så jag ringde till Alec, sa att han inte skulle jaga upp sig, men att dom borde komma hem.
Så när dom kom hem så hade dt börjat göra ganska ont, Saga undrade varför mamma hade ont i magen <3
Jag låg uppe i sängen och försökte ta dt lugnt, hade installerat en värktimer app på mobilen för att kolla frekvensen så vi skulle veta när dt började dra ihop sig.
"När dt är 5 minuter mellan värkarna så kan du komma in" sa dom på CSK.
Aj, aj, aj; jag började genast minnas hur dt kändes och flämtade på bäst jag kunde. För inte kunde det vara dags redan! Jag hörde hur Alec stressade på nere i köket för att han skulle komma upp till mig. Och när alla hade ätit klart middag så ropade jag på honom.
"Alec; Det är bara 3 minuter mellan värkarna och dom varar i typ 1 minut"
*Vi kör nu!! säger han. Det kändes så märkligt! Från att dricka kaffe i lugn å ro på morgonen till detta, på så kort tid! Med Saga hade jag ju värkar i 2-3 dagar innan dt var dags!
Så in på BB, jag fick stanna två gånger och hänga på Alec innan vi kom in genom entrén..
Dom var snabba och fick upp hissen till mig, in i ett rum direkt och "kopplade upp mig".

I och med att det var andra gången så var vi snabba med att säga hur vi ville ha de. Alec fick föra min talan när värkarna kom. Spinalbedövning och lustgas tack!

Så denna gången så fick jag spinalen mycket tidigare än sist, och det var jag väldigt tacksam för! Ha, jag tycker inte alls att dt är pondus att föda "naturligt", trust me, man har ont ändå!

Jag började känna att dt tryckte på efter ganska kort tid, så jag sa till barnmorskan att dt nog var dags. "Åh nej, inte än väl" sa hon. Eh, jo! Vattnet gick och dom fick skynda sig å på med doktors grejjer och ställa in stolen till mig. 

3-4 krystvärkar och vips, där var hon, lilla Zara, som bara hängt med oss alla dessa 9 månaderna som gått så snabbt utan att vi riktigt ordentligt reflekterat över att det verkligen skulle komma en bebis till!

Alldeles perfekt, helt egen, ingen mini-Saga som jag föreställt mig. Vår lilla dotter som vi älskade ifrån första stund! 

Det är så overkligt hur tiden bara stannar och man faller som i en lycko trans efteråt. Då fanns bara jag, Alec och Zara. Alec, min klippa. Han visste vad jag ville utan att jag behövde säga ngt, han sa alla saker som jag behövde höra, han peppade och tröstade. Jodå, pappan är viktig, han spelar ju den största rollen i dt rummet känslomässigt. Och jag är så tacksam för att han är han <3

Jag fick stanna två nätter på CSK, och jag saknade dom där hemma så mycket såklart. Och Saga! Plötsligt kändes det som att hon blev så stor! Min lilla flicka, min lilla Saga.
Alec, Adam, Hampus och Saga kom och hälsade på dagen efter.
"Bank bank" hörde jag på dörren, små springande steg, Saga med en ny nalle i högsta hugg;
"Var är bäbisen??" Det var dt första hon sa. Hon var så spänd och förväntansfull<3

Brorsorna var lika glada, världens finaste storebrorsor<3

Och ja, sen fick vi till slut komma hem!
Och då hade dt blivit sommar minsann;) Alec å killarna skulle köra iväg och bada, vilket slutade med att jag ringde hem dom igen, Haha, jotack, det är inte helt självklart att man ifrån att vara 1-barns mamma, fixar att bli 2-barns mamma direkt.
Zara var ledsen å var hungrig, Saga ville leka, å jag var trött och hade bara två händer. Haha;)
Men man lär sig<3

Vi har iaf hunnit hitta på en del som stor familj nu, och det är så härligt!
Saga har vant sig nu ganska snabbt vid att få vänta och ge sig till tåls, men hon är så glad i sin syster, och hon är så stolt när hon får hålla henne. Då glittrar dt i ögonen på henne, och hon vill inte ha napp i munnen då, inte när hon är stor tjej <3

Ja, nu blev ju detta ett superlångt inlägg, men mycket har ju hänt;)

Just nu så är Saga med mormor å morfar i stan, dom skulle till Tivoliparken, men det regnar ute nu så jag undrar vad dom gör! Jag och Alec pysslar lite här hemma, och Zara sover. Ja jisses vad bebisar sover! En natt så skrek hon som en galning, men alla andra nätter nu så har hon sovit som en ängel, så vi hoppas att hon fortsätter på det spåret!

De flesta i närmsta familjen har varit och hälsat på henne nu, och i veckan så ska lite vänner komma och träffa henne, det ska bli mysigt!

Grannarna var de första som fick träffa henne! Våra grannar är gulliga. Första dagen vi kom hem så knackade en av våra grannar på tyst å försiktigt och hon hade tårar i ögonen och gav mig en stor kram och sa att hon inte ville störa, men hade varsen present till både Saga och Zara. Gulle, man blir så glad<3

Ja, nej, nu ska jag inte sitta här å pladdra mer, ska ner å pussa lite på bebisen!