onsdag 5 december 2012

En vän...

"För ca 7 år sedan så träffade jag en ny vän. Ibland snubblar man på nya människor när ens vägar korsas. Min vän var väldigt lik mig, men han var äldre och visare och lärde mig massor om livet som jag behövde veta just då. Jag minns när vi pratade om framtiden, om vi någonsinn hitta kärleken, skaffa barn, köpa hus? Om det fanns något mer till livet som vi redan missat. Jag minns när han visade mig ett "hemligt" badställe en sommar och fick mig att våga hoppa ifrån en hög klippkant, för mig var det högt! Jag minns hans hund, som alltid följde med honom vart han än skulle, han hade ett speciellt sätt med hundar. Jag minns min bångstyriga familje hund som var rädd för alla män. Första gången jag hade med mig henne så gick hon rakt fram till honom och lade sig vad hans fötter.
Jag minns när han gav mig en cd skiva med Marie Fredriksson som jag inte kunde sluta lyssna på för den var så bra.
Jag minns när han fanns där för mig, när jag behövde göra ett jobbigt val, han hjälpte mig att inse, att jag redan själv visste vad som var bäst för mig, att jag skulle lita på mig själv. 
Jag minns alla skratt, att känna mig förstådd, vänskap, att vara glada för varandras framgångar.
Jag minns när du berättade att du träffat någon, du var kär, på riktigt! Jag minns när du skickade en bild till mig på era förlovade händer. Jag minns när du berättade att du skulle bli pappa.
Jag minns när jag berättade att jag blivit kär, på riktigt! När jag berättade att jag skulle bli mamma.
Tänk att det blev så som vi pratade om. Vi kom båda till att hitta kärlek , få känna den stora gåvan att bli förälder.
Jag var så glad för din skull, på avstånd, vi har inte träffats på 3 år. Ett enstaka meddelande bara för att låta den andra veta, att vi har det bra.

Jag har inte tänkt på dig på länge, jag har vetat att du har det bra med din familj och lever ett rikt liv.
Igår fick jag veta att du omkommit, du finns här inte mer. 
En tomhet som jag inte kan förklara känns i hjärtat. Jag vet inte ens om vi hade kommit till att träffa varandra fler gånger i livet om du funnits kvar. Men det räckte att veta att du hade det bra. 
Två små barn har blivit av med sin pappa, det gör ont i hjärtat för deras skull. 

Jag skriver ner detta för att jag alltid ska minnas, minnas min vän.
Vila i frid T.G

2 kommentarer: