Vernissage

Gårdagens främsta händelse vart ju att Jokke bjudit med mig och Elin på vernissagen i Kronohuset där han ställer ut några av sina tavlor. Mycket spända och förväntansfulla över hur man hanterar konstnärsmingel så begav vi oss in i en, för mig, ny byggnad.

Vi tittade på alla olika slags konstverk, och jag försöka lägga av några världsvana kommentarer som, "åh, en sån ångestladdad tavla" eller "gud så fina färger". Haha, mycket spännande. Lika kul var det att titta på alla konstnärer som var på stället. Jag försökte luska ut vilka konstnärer som hörde till vilka tavlor.
Välkomstbålen var lite för stark tyckte jag, men ganska god ändå.

Sen minglade vi rundor..

En av mina favoriter (förutom Jokke såklart) var hon den där 13-åringen som alla pratar om, som ställde ut på Barbacka för ett tag sen. Hon målar porträtt hon med, jättefina!

Maten var plockmat, jättegott! Jag var imponerad av tallrikarna som var speciellt utformade för att man skulle stå och äta.

Jag till och med uppskattade jazzmusikerna som stod för bakgrunds musiken. Annars är jag inte så glad i jazz. Men bara det att dom kom ifrån USA höjde betyget lite. Det blev liksom lite häftigare. 

Jag och Elin råkade fastna inne hos en konstnär ifrån Estland som inte kunde svenska eller engelska, men ändå försökte prata med oss. Det slutade med att hon sa att hon hade ont i sitt ben. Hennes ben var full...? Ja, vi förstod inte heller. Vi nickade åt hennes tavlor och sa "mmm, yes very nice"

En magdansös höjde stämningen, och så även några glas rött och vitt.

Det var ett lotteri också och det skulle dras en vinnare. Jokke hade tappat bort sin lott, men när nr 21 drogs så var han övertygad om att det var det numret han hade haft och att någon förmodligen hade stulit hans lott. Jag tror att han minns fel nummer. Haha..

Vi hade alla varit upp med tuppen på jobb, så vi rundade av vid 23 snåret och promenerade bort till house of beagels och köpte en kopp kaffe. Sen följde dom mig bussen. Man ska sluta när man har som roligast var det ju någon som sa.

Tack för en underbar kväll käraste syskon. Jag är så glad att jag har er. Och jag är så stolt att min fina storebror har hittat sin grej. För det här med konst, det är ju verkligen hans grej. Och varje tillfälle som ges att klä upp sig, det är ju aldrig fel.