lördag 5 april 2014

Let's go fly a kite..

Vi höll båda två på att somna först. Alec somnade. Men jag lyckades hålla mig vaken tillräckligt länge för att fastna. Och det tog ett tag, liiiite för länge, men det var ändå värt det. 
Jag pratar om Tom Hanks nya film

Den var så fin, gripande. Jag gillade hela historien, när man väl började att förstå.
Jag har aldrig sett Mary Poppins, och jag kan ingenting om den heller. Men att den ursprungligen kom ifrån en helt annan livshistoria, det visste jag inget om. Ifrån en trasig barndom, fylld av drömmar, kärlek och sorg och glädje på samma gång. Jag gillar såna filmer.

Jag kan fortfarande komma ihåg känslan av att leka en låtsas lek. Den känslan som inte riktigt går att återskapa nu som vuxen, men jag minns den. Jag ser den i mina barns ögon när dom leker. Det smittar av på mig, gör mig glad.
 Det var som att något hände när man insåg att det finns saker i världen som är fel. Att alla vuxna inte har rätt, att dom kan göra fel. Som barn ska man inte behöva bry sig om dom där andra vuxen sakerna. Man ska få vara barn, och leka, skratta och låtsas. 
 Den där övergången som kallas tonåren, det är nog där som det liksom går in. Att man ska ta hand om sig själv ett helt liv, ta ansvar. 
Alla har vi en tuff historia i livet. Även om den kan se olika ut för alla så har alla den. Och den betyder säkert samma för alla, oavsett storlek. Precis som i filmen, så relaterar vi till olika saker i våra egna liv, när vi känner. 
 Ibland när jag möter människor så brukar jag tänka på det. "Jag undrar vad hennes/hans historia är. Vad som format henne/honom."
Det som skiljer dom flesta åt, tror jag, är vilka man haft omkring sig. Sålänge du har någon som tror på dig, älskar dig, guidar dig, så kan man nog klara allt. 
Då kan man ta liknande bakgrunder och helt avgöra framtiden beroende på vad dom människorna har haft för stöd omkring sig.
Det får iallafall mig att tro att vad än mina tjejer stöter på för hinder i livet, så är det bästa jag kan göra, bara att finnas där, älska dom och stötta dom.

Jag brukar skratta för mig själv när jag tänker på det, för att citera en en halv klyschig låttext;
"People, people who needs people, are the luckiest people, in the world" men det är faktiskt sant.


Vad känner du; bestämmer du över dig själv och ditt liv? Jag vill tro att jag gör det. 

Men vad jag i alla fall skulle komma fram till är att jag tycker om såna här filmer som får mig att gå igång, och tänka.

Sen att jag inte kan sluta sjunga på "Let's go fly a kite", det är ju en annan sak. Låtar brukar ha en tendes att fastna som ett mantra i skallen på mig. Då brukar den bästa medecinen vara att lyssna på den om och om igen tills det "går över". 
Fråga mina kollegor, samma låtar om och om igen.. Haha.. 
Men dom är rätt knäppa dom också..

Nu känner jag att jag svävar iväg lite, då är det dags att stänga ner. Gonatt, sweet dreams❤️ 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar