torsdag 6 mars 2014

Spontan middag hos grannar

Denna dagen började med att Zara kallade på mig ifrån sin säng vid 8 tiden. Duktig tjej, hela natten i sin egen säng. Jag däremot, befann mig i Hampes med Saga, dont even get me started.. HA!
Vi byggde en kojja och åt frukost i den (eh ja, vi bröt "sitta vid bordet och äta" reglen! Rebel rebel!! 
"Oooooh mamma, vi kan väl gå ut i det vackra vädret" sa Saga. Så ja, vi gick till lekplatsen som vi alltid hänger på vår/sommar/höst tid. Zara har inte varit där så mycket sen hon lärde sig att gå. Så Saga visade henne runt och dom hade riktigt roligt tillsammans, bara dom, medan jag lapade lite sol.







Och mycket frisk luft gör ju gott, och dom brukar bli lite trötta när dom kommer in. Så lite Nicke Nyfiken i soffan vart en bra nedvarvning. Samtidigt fick jag lagat lite käk, så winwin. Att laga storkok och fylla frysen är så skönt. Att ha något att bara ta upp när fantasin och tiden tryter.


Johan och Alec var ute och sprang en runda tillsammans, så Maria ringde mig och var lite spontan och frågade om vi ville komma dit på middag. Det tar typ 4 minuter att gå hem till dom. När jag var liten och växte upp på landet, så kallade vi dom som bodde 4 minuter ifrån oss för grannar. Så för mig är Johan&Maria i princip grannar.

Männen fixade käket (eller råkade kanske bara befinna sig på bild samtidigt i köket?)

Det blev Taco-Torsdag! Man får ju vara lite wild n´crazy ibland och trotsa Fredagsmyset.


Barnen fixade egen fika sen uppe på Filips rum. Zara är en riktig fika tjej ;)




Vi trivs hos våra grannar, där är det lätt att känna sig som hemma. Tack för ikväll!

Jag älskar den här känslan av att våren kanske är lite på väg. När man kan vara ute utan att frysa. Dom stunderna som solen tittar fram och värmer i ansiktet. Hopp om sommar, planer & drömmar.
Vi har mycket roliga saker att se fram emot denna våren. Utflykter, stor resa, små resor, hela Maj månad är full med olika lopp som ska springas. Jag njuter av stunden och ser med glädje framåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar