Vår

  Ibland kan ett enkelt telesamtal göra dig så glad. I detta fall så var det min allra äldsta (och nej, jag menar inte att hon är gammal;) vän Carro som spontant ringde, vilket slutade i 1 timmes tragg och allt och ingenting. Precis vad jag behövde då 

Carro har liksom funnits med i hela mitt liv, vi träffades först när hon föddes, då var jag 6 månader. Och hon har alltid funnits kvar, även om det går lite tid ibland, så är det precis som att vi bara tar upp där vi slutade sist. Det är jag så tacksam för att få ha!

En mindre bra bild på oss, men roligt hade vi, haha!

Igår så hann jag men en liten stund i solen innan det var dags för dagens alla todo. Och det vart underbart! Jag kan precis tänka mig, hur härligt det kommer bli när våren är här på riktigt!

Sen hämtade jag tjejerna, vi tog cykelvagnen och packade ihop fika och cyklade till Ekenabben. Och jag ska säga att 35 kg barn och en exkg cyklavagn drar man inte efter sig utan att bli andfådd! Men mysigt var det! "Tänk att vi har cykat såhär långt mamma, det skulle aldrig pappa tro!" En spontan kommentar av Saga!

                                     

                                     

                                     

Vi fortsatte leka lite på lekplatsen när vi kom hem och gick inte in förrän vid 17:30 tiden. Så härligt! Men trött var jag, efter en jobbedag 5-13 och sen fullt ös med busiga tjejer så fanns det inte mycket energi kvar i denna kroppen när dom skulle läggas.

Zara bestämde sig för att kasta sin filmjölk&flingor på golvet i köket när jag inte såg. När jag vände mig om så suckade jag högt och tittade ner i golvet. 

"Vill du ha en kram mamma?" säger Saga.

Jag smälter, bästa ungarna.