Jag har tagit mig en ordentlig funderare på detta med dagens teknik, och vet inte riktigt vad jag kommit fram till egentligen, men en sak är säker, det har förändrats sedan jag var liten.
Det började med att jag, elin, sjöbeck och mie diskuterade igår om man skulle lägga upp bilder på sina barn på facebook elr inte. Och jag sa att jag och Alec hade sagt att vi nog inte ville det. Jag vet inte riktigt varför egentligen? För jag tycker själv det är jätte mysigt att kolla på mina vänners barn på facebook, följa statusuppdat ang deras liv osv, plus att jag själv lägger ut bilder på facebook.
Men just när det kommer till vår lilla tös, så tänker man efter en gång till. Hon kanske inte vill det när hon blir äldre, att det ligger baby bilder på henne på nätet, och hennes uppväxt utförligt beskriven på min blogg? Elr?
När jag var liten så satte man in foto i fotoalbumen, sen när man hade vänner elr släkt hemma så kunde dom ibland kolla genom albumen och man delade med sig på så vis. Det gör min mormor fortf när vi har kalas, då kommer hon med sina fotoalbum och vill visa. Men kollar man på facebook, så "missar" man ju varann ist, visst man kan lämna en kommentar, men är det samma sak? Det är ju många fler som ser dina bilder än vad dom gjort om dom skulle kommit hem till dig för att titta, för i ärlighetens namn, visst har vi en del vänner på fejjan som man inte skulle kunna se hemma i sitt vardagsrum?
Och datorn och mobilen? Ibland kan jag se att jag har ett missat samtal, då är det ganska lätt att slänga iväg ett sms för att fråga vad denna hade på hjärtat. Men då missar man ju återigen den där kontakten. Opersonligt är det nästan, eller? Precis som min mormor en gång till. Hon ringde mig på mobilen och jag tänkte, "pallar inte svara just nu", hon spelar kanske in på mobilsvaren så kan jag kolla vad hon vill och ringa upp sen (ja, så taskig kan jag vara!) Men sen ringde jag upp henne, och det var hur mysigt som helst, hon ville bara berätta att hon tänkte på oss och hoppades att allt var bra. Tänk att jag nästan missade ett sånt samtal bara för att jag tycker det kan vara jobbigt att prata i telefon? Varför egentligen, gör tekniken dig mindre socialt kompetent!? Om du ser någons semesterbilder på fejjan, så kan du kommentera, "åååååh vad härligt ni ser ut att haft, vad brun och fin du är", men om du träffat henne/honom på stan, hade du sagt samma sak to his/her face då?
Så man sitter hemma framför sin dator, med mobilen bredvid, kollar på vännernas liv och släktingarnas uppväxt online. Men man missar ju det ändå på ngt sätt..!
Och det finns väl inget värre än när man sitter och verkligen pratar med nån in real life, så ringder dennes mobil, eller piper om sms, då blir man åsidosatt oavsett samtal för att mobilen ska kollas först! Jag säger inte att jag inte själv brister på många av dessa punkter, men jag tycker det är fel på ngt sätt.
Jag vill inte att nån ska kunna säga "åååååh vilken söt dotter ni har, jag såg henne på facebook! Nej, då får dom minsann masa sig hit och träffa henne på riktigt!
Vad tycker ni?
Hej sötnosen=)
SvaraRaderaDu vet vad jag tycker!! Jag vill inte att bilder på mina ungar ska finnas på nätet!! Precis som du säjer har man inte riktigt koll på vem som tittar på bilderna man har ju många väldigt ytliga kontakter på fejjan som man kanske knappt hälsat på när man går på stan, ännu mindre bjudit hem på kaffe för att visa upp sin bebis, så nope !!! Så håller med dej att det är bättre att folk kommer fram o kikar på riktigt istället=) snart dags !!! Jag e på hel spänn, vi måste ta en date snarast, måste ju se kalaskulan en gång till!!! PÖSS
Ok Lelle. Här kommer min reflektion. Allt är inte svart eller vitt! Det ena utesluter inte heller det andra. Jag tycker inte det skadar någon om det finns några bilder på barn o familj. Men inte alla bilder som finns. Det är ju inte ngt som hindrar att man ändå kommer hem till varandra och tittar på fotoalbum och framförallt tittar på familjen o ser dig i ögonen. Jag tycker själv det är roligt att få dela bilder och nyheter med min FB vänner även om jag inte umgås med alla. De som är mina vänner kommer till mig ändå. Vi tittar ju på nyfödda i tidningen och ser efter om det är ngn man känner och det är ju inget konstigt. ALLA kan ju titta på dessa bilder. Nä Lelle, jag tycker det finns ett lagom att ta till här. Vi gläds alla åt fina bilder på våra nära och kära. Städa då hellre bort dem från din vänlista om faktiskt inte är dina vänner.
SvaraRaderaDu kan inte heller tänka o förebygga vad du tror att Saga skulle vilja ha haft det när hon blir stor. Hon får lita på att du hade sunt förnuft när hon var liten. Att mormor ringer är ju för att hon använder den kommunikationsvägen. Men hon är faktiskt riktigt nyfiken på och skulle gärna vilja lära sig att använda FB. Det utesluter inte att ni inte kommer o hälsar på varandra eller pratar med varandra. Jag och mina systrar träffas med jämna mellanrum men tycker att vi kommer mycket närmre varandra för att vi däremellan får veta det senaste via FB. För oss tillför det något extra utöver att vi träffas.
Lelle, använd FB och internet med sunt förnuft och skit i resten.
Kram från Mor.
Ja, du vet väl vad jag tycker, eftersom jag lägger ut bilder på kidsen, både i bloggen och på nätet, men med måtta (tycker jag själv iaf)
SvaraRaderaJag vill gärna se andras bilder, på deras familjer och barn, och även om jag är intresserad och bryr mig om dom, så skulle jag inte hinna (eller orka kanske) och hälsa på alla med jämna mellanrum. Har ju många från Irland på fejjan som vill kolla in hur pågarna växer och ändras och jag uppskattar deras bilder så man kan få sig en uppdatering.
Är ju även mäkta stolt över mina barn, så för dom ytliga kan jag i alla fall skryta lite om mina fina ungar, om inget annat ;)
Jag hoppas och tror att även om mina vänner ser foton på Facebook, så kommer dom och hälsar på minst lika mycket för det.
Varje förälder gör givetvis vad som känns bäst för dom och deras barn.