måndag 20 september 2010

Såhär gick det till!

Först så började det med att jag fick förvärkar på natten mån/tis. Och eftersom jag tyckte dom höll i sig ganska bra så åkte jag in till CSK på tisdagen. Där fick jag höra att allt var bra med fröken bäbis och att det var förvärkar jag hade. "Du kan föda inatt eller om en vecka" hette det. Jisses, ska man verkligen behöva stå ut med detta såhär länge.. Jaja, jag vill ju inte vara den som börjar pipa redan.
Det ökade dock, men jag fattade inte detta med hur man klockade värkar och kände mig allmänt kass. Alec tyckte jag skulle vila, men när jag fick värkar var 4:e minut så gick det ju inte att somna! Hela natten tis/ons flöt på utan en blund.
Jag ringde igen till CSK på natten och dom sa att jag skulle komma in kl 11 på onsdag
Så då kom baby hem och hämtade mig och körde mig dit, sen skulle jag ringa när han skulle hämta mig. Men icke=)

Efter undersökningen så sa snälla sjuksystern att jag var redo för att skrivas in! 3 cm och regelbundna värkar, och tydligen så hade vattnet gått oxå. Jag blev såååå lycklig att jag slapp åka hem igen<3 <3

Jag installerades i ett jätte fint rum, med allt man kunde tänkas behövas, tog en dusch, fick lite mat, fick en nål i handen, och dom mätte och grejade. 11:15 var klockan. Jag ringde baby sen och sa att han inte behövde hämta mig, för det var dags att fixa fram bäbis. Han for ifrån jobbet, hem, fixade och grejade, och var på CSK vid 13 tiden med BB-väska och kärlek<3

Sen hur allt flöt på är jag inte riktigt säker på? Men allt gick väldigt snabbt. Från 3 cm till 4, till 6 till 8 till 10! Värkarna tog i som tusan, och lustgasen åkte fram.
Baby satt bredvid mig hela tiden, tror inte ens att han var på toaletten. Jag höll han i handen, han höll masken över min mun när det behövdes och jag försökte bara stå ut.
Till sist gick det inte, och då sa barnmorskan att hon skulle ordna en spinal bedövning till mig. TACK!
Hade jag inte haft Alec vid min sida hade det aldrig gått, han var min trygga borg och stött pelare och gav mig krafter jag inte visste jag hade.
När bedövningen satt in så fick jag "vila". Det var skönt för man blir verkligen helt utmattad! Sen blev det en paus där innan krystvärkarna skulle sätta igång.

Denna delen var jag lite mer beredd på, för den hade jag lättare kunnat visualisera hur det skulle gå till. Tror det var typ 5-6 krystvärkar, sen var hon ute!
Och när hon kom upp och låg på magen, det går inte att beskriva, det gick inte att fatta. Är det hon som legat i min mage, är det vår dotter, det är ju en liten människa för tusan!! Haha... Kärlek i allra högsta grad! Killen jag älskar mest, och en liten bäbis som är vår som är helt perfekt!

Baby tog hand om henne medans jag åkte iväg och blev tillfixad, och efter nån timme så var jag tillbaka på rummet och då firade vi med fina mackor, kaffe och Sverige flaggan. Vår lilla familj!! <3 <3
Två nätter fick jag sova där, och det var väl bra det. Baby var där varje dag med oss ifrån tidig morgon till sena kväll<3 När vi väl fick komma hem så kändes det underbart!
Nystädad lägenhet, blommor till mig och Saga stod i hallen och allt var ordnat!<3

Nu är hon vår, och hennes brorsor kom samma dag som vi kom hem! Dom är lika tokiga i henne som vi är, och det är så fint att se dom tillsammans<3 Tänk att hon har två så kärleksfulla brödrar som alltid kommer finnas där för henne, hon kommer vara deras lilla guldklimp för resten av livet, det är stort.

Så nu har hon träffat mormor&morfar, moster, kusiner och faster, gudmor Carro, Lillen och johanna<3
Tacka för att vi bor i Sverige säger jag, här får vi drygt 2 veckor tillsammans, jag baby och Saga när vi bara kan rå om varann och mysa i lugn och ro. Så är det inte i alla länder;)

Nu ska jag iaf bli bättre på att uppdatera igen, även om det är svårt, för man kan ju ligga och glo på det lilla livet i evigheter utan att tröttna..<3 <3

Jag har en egen familj...coolt<3 /L

9 kommentarer:

  1. Åh, jag blir tårögd av att läsa det! Du skriver så fint och beskrivande att jag verkligen kan känna hur underbart du har det. Fantastiskt! Glad för er skull och nu vill jag snart se bilder på lilla fröken bäbis! :)
    Kram från Anne

    SvaraRadera
  2. HEj finaste Linnea! Jag är en stolt mormoster eller mammoster eller vad nu lilla Saga kommer att kalla mig.. hehe... för gammelmoster känns inte riktigt aktuellt, då får jag nog fort bli dubbelt så gammal eller nåt.. Vi saknade er alla på Jokkes födelsedag, men det är fullt förståeligt att ni inte kom dit. Man kan ju kalla ett kalas med 25 personer = smittohärd, så även om det hade varit fint att se er, får ni kanske komma i fas hemma först, med alla rutiner. Hoppas ni mår bra, att lillstumpan äter som hon ska, skiter som hon ska och sover som hon ska. Det räcker nog rätt långt. Kärlek o Puss o Kram från Moster u

    SvaraRadera
  3. Härligt Linnea...man blir bara så glad av att läsa allt :-)
    Kram Louise

    SvaraRadera
  4. Härligt! Tårarna rinner!! Det går ju inte att förklara vad man väntar på! Men nu vet DU!!! Och det är obeskrivligt! Tiden går skiiiitfort så njut vareviga sekund <3<3 Ta hand om er! Kramar Ulrica

    SvaraRadera
  5. Åååh! Så underbart :) All lycka till dig och din familj.. Så fint namn hon har fått också.

    SvaraRadera
  6. åhh låter så mysigt o fint! alec har varit både romantisk med blommor till er och en ordentlig klippa läser jag:) ja ni har en familj-grattis och massa kärlek tiil er!! jag får snart träffa henne med-längtar!!! ta hand om varandra o grymt jobbat till att få saga till världen gumman:) kramis

    SvaraRadera
  7. Det är en fantastisk berättelse och jag har läst den flera gånger, vilken urkvinna du har varit! Tänk om man haft lite av den kraften!
    Det är helt otroligt stort!
    Och vilken härlig man Alec är! Man blir rörd när man läser det du skriver - KÄRLEK på högsta nivå!
    /Carina

    SvaraRadera
  8. Grattis till Lilla Saga! Kram Jennifer

    SvaraRadera
  9. Grattis Lelle! Det låter helt fantastiskt, jag önskar er all lycka & kärlek<3 Stora kramar/Anni

    SvaraRadera